Kyrklig
Jag har aldrig varit på gudstjänst i en katolsk kyrka. En av Khanhs kompisar är katolik och han erbjöd sig att ta med mig till en gudstjänst en söndag. Kyrkan tillhör den Ukrainska ortodoxa katolismen. Gudstjänsten varade i 1 och en halv timme och allt framfördes genom sång. Prästen sjöng något och vi som församling svarade med hjälp av kyrkokören uppe på balkongen bakom oss. Iconostasen, planket framme i koret representerar gränsen mellan himmel och jord. Under gudstjänsten är porten öppen och prästen springer in och ut, ibland med rökelse i händerna i bland bara beende. Där bakom fanns också korgossar som hjälpte präsen med diverse saker. I stället för jesus på korset så stod en kyrka på altaret, den representerar jesus kropp. Vi stod nästan under hela gudstjänsten och det var mycket korsande över bröstet medan prästen talade. Predikan var däremot talad, men evangeliet blev också sjunget. Allra sist bugade sig alla medan prästen läste något heligt, alla steg ut i gången och bugade ända ned i golvet med panna. Själv stod jag i bänken och kände mig ganska bortkommen. De erbjöd också nattvarden, men eftersom jag inte tillhör katolismen så kändes det fel att gå fram och ta den.
Jag kände mig ganska bortkommen under hela gudstjänsten. Mycket var lika, de bad fader vår, de hade predikan, evangelieläsning, kören sjöng lite sånger- dock aldrig vi, och trosbekännelse. Men där emellan stod vi, de korsade sig, de mumlade böner, föll ned på knä, och prästen gick med sin rökelse och sjöng sig igenom hela gudstjänsten. Det hela kändes långt och ganska tråkigt.
Om man velat hade man kunnat bikta sig under gudstjänsten med.
Däremot var kyrkan väldigt vacker med sina Iconer, bladguld och bilder överallt. Bilderna föreställde scener ur gamla testamentet samt Jesus liv. Mycket intressant.
Efteråt, istället för kyrkokaffe, fick vi Progies, en sorts traditionell mat från Ukraina. Kan beskrivas som piroger fyllda med potatismos som äts med smält smör och stekt lök, samt massor av creme fraiche.
Kompisen erbjöd sig att ta med mig till kyrkan igen, men jag tror att mitt äventyr i katolismen får vara över för denna gång. Protestantismens gudstjänst är inte lika tung i sitt utförande, samt jag känner mig inte så vilsen.
Jag kände mig ganska bortkommen under hela gudstjänsten. Mycket var lika, de bad fader vår, de hade predikan, evangelieläsning, kören sjöng lite sånger- dock aldrig vi, och trosbekännelse. Men där emellan stod vi, de korsade sig, de mumlade böner, föll ned på knä, och prästen gick med sin rökelse och sjöng sig igenom hela gudstjänsten. Det hela kändes långt och ganska tråkigt.
Om man velat hade man kunnat bikta sig under gudstjänsten med.
Däremot var kyrkan väldigt vacker med sina Iconer, bladguld och bilder överallt. Bilderna föreställde scener ur gamla testamentet samt Jesus liv. Mycket intressant.
Efteråt, istället för kyrkokaffe, fick vi Progies, en sorts traditionell mat från Ukraina. Kan beskrivas som piroger fyllda med potatismos som äts med smält smör och stekt lök, samt massor av creme fraiche.
Kompisen erbjöd sig att ta med mig till kyrkan igen, men jag tror att mitt äventyr i katolismen får vara över för denna gång. Protestantismens gudstjänst är inte lika tung i sitt utförande, samt jag känner mig inte så vilsen.
Kommentarer
Trackback
