Livet, vitt och brett

Då var det dags att flytta. Jag ringde mamma igår för lite stöd. Jag vet inte vart jag skall börja. Jag har fyra högar att göra. En hög med saker som jag och Lee tar med oss hem. En hög som Khanh tar med sig hem. En hög med saker som skall skickas med post och en hög med mindre nödvändiga saker och som vi kan ta med till Sverge senare. Eftersom det nu är mindre än 1 vecka kvar så måste jag börja ta ned saker som har varit uppe på grund av visnigarna av huset. Jag har också alla resväskor och saker jag redan dragit ihop i källaren, pågrund av visningarna. Tänkte ta tag i detta idag, att ta fram lådor, och börja på allvar lägga i högar. Problemet är inte alla saker vi har, problemet är att det finns begränsat utrymme att ta med sig sakerna på.

När vi kommer till Sverige skall jag och Lee bo hos mina föräldrar, Khanh kommer också att bo där när han sålt huset, bilen och packat in alla saker i förvaring, eller gett bort det mesta till vänner och bekanta. Så Khanh kommer senare i vår. Jag har erbjudande om att arbeta i sommar både på hemsjukvården i Hjo och på hjärtmedicin på KSS i Skövde. Beroende på lite omständigheter så kommer jag bestämma mig när jag fått svar på lite frågor. Fortfarande inget fast arbete alltså. Men jag känner att jag kan skynda långsamt nu, vi skall ju bo i Sverige och sjuksköterskearbeten dyker alltid upp, även om det bara är vikariat i början.

Jag och Lee åker ifrån Calgary den 22 Mars och är i Sverige den 23. Hoppas vi kan träffas när vi är i Sverige. Ha det bra alla och vi hösr senare.§

Eftersom Lee och jag åker hem till Sverige nästa vecka så hälsade vi på farmor och farfar denna helgen för att de skulle få spendera lite tid med Lee. 7 timmar i bil med en 1 åring? Det finns roligare saker att göra. Det blev mycket kakor, sånger och mutor innan vi kom till Saskatoon. Vi åkte på Torsdagförmiddag, efter satt vi städat huset, i fall det blev några visningar medan vi var borta. Vi sov över i Saskatoon och åkte sedan ytterligare 2 timmar innan vi nådde Raymore på fredag morgon. Väl i Raymore och Khanhs föräldrars kombinerade resturang, bensinstation och pizzabageri så fanns inte så mycket att göra. För någon av oss. Khanh rev lite ost och hjälpte sin pappa med lite datorproblem. Lee sprang mest runt i affärsdelen och slängde chokladbitar på golvet, eller omarrangerade chipspåsar och drickaflaskor. Dessutom var det så skitigt på golvet att vi tvingade honom att gå i två dagar. Han ramlade ju förståss några gånger och efter halva dagen var han skitig hela ungen. Händerna tvättade jag varje timme och både jag och Khanh var dammiga efter att ha hållit i honom. Vi sov över på ett motell, inte det mest lyxiga, men det fanns en säng. Lördagen spenderade vi som fredagen, jagande av Lee runt affären. På lördagskvällen reste vi tillbaka till saskatoon och sov över där. På söndagen åkte vi de 7 timmarna tillbaka till Calgary...det var en stor hög med tvätt att tvätta.
Khanhs föräldrar är väl ledsna över att vi åker, men förstår situationen. De vill gärna komma över och hälsa på, men vet inte när de kan komma i från på jobbet.



Det finns mycket chokladbitar hos farmor och farfar.



...och dom kan man slänga på golvet, eller lägga i lådan bredvid.



Lee har hittat sin favoritsnacks i chipshyllan. Smakar lite som ostbågar, men är gjorda på majsmjöl.

Amerikans kultur. Ronald McDonalds.

Jag har stickat en tröja till Lee. Jag såg ett mönster i en bok till en vuxentröja, sedan fick jag modifiera mönstret till Lee. Ganska bra måste jag säga själv. Hade velat att den var lite längre och ganske inte så tight. Men den fungerar och det är det viktigaste.





Khanh tycker Lee ser ut som en tjej i tröjan samt att han inte gillar stickade tröjor alls. Det är otäckt att ta i enligt honom.

En av min och Khanhs gemensamma vänner kommer ursprungligen från Indien. Hon har haft uppehållstillstånd både i USA och Kanada medan hennes familj fortfarande bor i indien. Hon är 27 år och ogift, vilket bekymmrat hela hennes familj och släkt. Otaliga är de förslag som kommit på potentiella äkta män. Så hände det äntligen. På hennes kusins bröllop träffade hon brodern till brudgummen och det sa Klick! Han bor i Malaysia och är doktor. De har "dejtat" i ett halvår nu och skall gifta sig i maj. De är inte förlovade ännu utan skall ha ett nätt litet förlovningsparty med 200 gäster en vecka före bröllopet. bröllopet blir inte så stort enligt henne själv, det kommer bara 700 gäster! och sedan skall de ha ytterligare en mottagning i indien då de indiska släktnignarna inte har råd att komma till Malaysia. Låter lite som mina och Khanhs bröllop.

Divya, som hon heter, åkte till malaysia förra veckan för att börja förbereda för sitt nya liv och vi ville ta avsked genom lite bowling. Det blev ganska sent, vid 9 tiden, så Lee fick komma i pyjamas och överdragsoverall.




Bowlinghallen



Lee och Mell, en av Divyas kompisar.
Mell håller i bowlingklotet, kloten är små och pinnarna man slår ned är mindre och färre än den bowling vi spelar i Sverige.



Divya sitter mellan Khanh och mig.

Jag har aldrig varit på gudstjänst i en katolsk kyrka. En av Khanhs kompisar är katolik och han erbjöd sig att ta med mig till en gudstjänst en söndag. Kyrkan tillhör den Ukrainska ortodoxa katolismen. Gudstjänsten varade i 1 och en halv timme och allt framfördes genom sång. Prästen sjöng något och vi som församling svarade med hjälp av kyrkokören uppe på balkongen bakom oss. Iconostasen, planket framme i koret representerar gränsen mellan himmel och jord. Under gudstjänsten är porten öppen och prästen springer in och ut, ibland med rökelse i händerna i bland bara beende. Där bakom fanns också korgossar som hjälpte präsen med diverse saker. I stället för jesus på korset så stod en kyrka på altaret, den representerar jesus kropp. Vi stod nästan under hela gudstjänsten och det var mycket korsande över bröstet medan prästen talade. Predikan var däremot talad, men evangeliet blev också sjunget. Allra sist bugade sig alla medan prästen läste något heligt, alla steg ut i gången och bugade ända ned i golvet med panna. Själv stod jag i bänken och kände mig ganska bortkommen. De erbjöd också nattvarden, men eftersom jag inte tillhör katolismen så kändes det fel att gå fram och ta den.
Jag kände mig ganska bortkommen under hela gudstjänsten. Mycket var lika, de bad fader vår, de hade predikan, evangelieläsning, kören sjöng lite sånger- dock aldrig vi, och trosbekännelse. Men där emellan stod vi, de korsade sig, de mumlade böner, föll ned på knä, och prästen gick med sin rökelse och sjöng sig igenom hela gudstjänsten. Det hela kändes långt och ganska tråkigt.
Om man velat hade man kunnat bikta sig under gudstjänsten med.

Däremot var kyrkan väldigt vacker med sina Iconer, bladguld och bilder överallt. Bilderna föreställde scener ur gamla testamentet samt Jesus liv. Mycket intressant.
Efteråt, istället för kyrkokaffe, fick vi Progies, en sorts traditionell mat från Ukraina. Kan beskrivas som piroger fyllda med potatismos som äts med smält smör och stekt lök, samt massor av creme fraiche.
Kompisen erbjöd sig att ta med mig till kyrkan igen, men jag tror att mitt äventyr i katolismen får vara över för denna gång. Protestantismens gudstjänst är inte lika tung i sitt utförande, samt jag känner mig inte så vilsen.

Lee gillar att gunga och sitta på gungdjuren i parken bakom vårt hus. Jag tog också med mig en liten cyckel ut en dag. Jag skjutsade honom fram och tillbaka några gånger, men själv har han inte klurat ut hur man sparkar sig fram ännu.

I början av husvisningarna åkte vi och handlade, hälsade på kompisar eller gjorde något ärende. Men ju fler visningar vi haft dessto förre saker kan vi komma på att göra. Numera åker vi och handlar kaffe och sitter sedan i bilen på avstånd för att kunna komma in i huset så fort som möjligt efter att visningen är över. Tyvärr inget intresse ännu.

Under en av visningarna tog vi med Lee för att åka pulka. Han är inte alls imponerad av pulkaåkningen. Däremot var jag ganska varm efter att ha dragit Lee uppför backen några gånger, för Khanh hade bara lågskor. Där får man för att man köper kängor, i fall det blir snö. Man får straffet att dra pulkor i backar.