Livet, vitt och brett

Så var det äntligen dax för själva cermonin. Den gick till så att vi alla samlades utan för templet för att vänta på att munken skulle bjuda in oss. När så skedde fick alla ta av sig skorna. Gästerna fick gå in och sätta sig på golvet på någon sorts liten pall. Mamma och pappa och Khanhs mamma och pappa gick före oss in, alla med händerna ihop som lucior. Väl framme vid altaret satte sig våra föräldrar på golvet till höger. Vi stod framför buddhan. Så kom munken in och började mässa på vietnamesiska, han sjöng, enligt khanh om oss, våra föräldrar och önskade oss lycka och välgång. varje gång de slog i en stor klocka så bugade vi. Sedan kom munken ned och pratade till oss. Om äktenskapet, kärleken, familjen, respekten för våra föräldrar, ringarnas betydelse och att visa tålamod med varann. Vi satt på golvet på knä hela tiden. Jag kände inte mina fötter i slutet. Då bad munken oss att ställa oss upp. Jag trodde först inte att jag kunde, men lite stapplande kom jag upp och utbytte ringa med Khanh efter att vi upprepat efter munken, 5 löften tillvarann. sedan var det ned på knä igen, buga och ta emot välsignelser...tror jag i allafall, han sjöng ganska länge..på vietnamesiska.

Här på bilden är vi "nygiftta". Munkarna som var med finns med i bakgrunden. Khanhs pappa kom också med på ett hörn.



Här tillsammans med mor och far, och den gigantiska buddhafiguren. Damen, en nunna som bodde i templet, var inte den bästa fotografen, hon fick väldigt mycket tak med.



Tillsammans med bådas föräldrar, samt khanhs yngsts kusin.



Lee skötte sig jätte bra genom hela cermonin, han sov faktiskt. Här står vi hela familjen framme vid buddhan.



Alla gästerna som var med på cermonin i templet. Folket bredvid khanh är hans familj, endast mina föräldrar var med från min familj, resten är kompisar.



När cermonin var över gick vi ned i källaren för en vegitarisk lunch tillsammans med munkarna. Den var helt ok, vårrullar, nudlar och grönsaker med tofu och annat asiatiskt. Då hade Khanhs familj bytt om, de frågade mig om jag hade med mig andra kläder. Visste inte ens om att jag skulle byta om. Efter lunchen åkte vi tillbaka till hotellet och bytte om till kvällens kläder, sedan innan resturangen åkte vi till ett jätte stort köpcenter, West Edmonton mall, näst största köpcenteret i amerika. Jag kände mig väldigt fin och uppklädd för att bara gå och strosa lite där. och fråga mig inte varöf vi gjorde det heller...vi hade tid, det var allt.

Sedan bar det av till resturangen. Khanhs mamma hade bokat bord på en kinaresurang. Vi satt mitt bland alla andra gästerna så det var väldigt högljutt. Vi hade bokat bord till ca 30  men endast 18 dök upp.
Som traditionen bjuder så äter man 10 rätter när man firar något speciellt, så ochså denna kvällen. Vi fick kallskuret- kokta senor, inlagda kyckligfötter, stoppade grisfötter och BBQ gris. Sedan kom det krabbklubbor, hummer, hajfenssoppa, nudlar, fisk, ris och mycket annat. Jag är inte så förtjust i fisk och skaldjur, men jag försökte smaka på det mesta.





Sammanfattat så var det ett OK bröllo. Denna gången utbytte vi ringar och det var tillsagt i allafall 6 månader i förväg. I presenter fick vi pengar, som asiatisk tradition bjuder. Khanhs mor och far skänkte också pengar till templet som tack för att vi fick vara där. Systern betalade resturangen. Av min mor och far fick vi porslin som vi köpte tidigare i veckan, samt en kanadensisk och svensk flagga på stång. vi fick också en figurin med ett brudpar från en kompis till Khanhs mor och far. Lite besviken är jag att det var så mycket jag fick fixa själv, läs mer om det längre ned. Att gäster tackade nej dagen innan, att jag fick reda på så lite om hur allt skulle gå till och att vi inte riktigt hade pengar för att göra allt vi velat.

Så nästa gång jag gifter mig, i sverige, vet jag vad jag vill ha, jag har ju övat 2 gånger nu. Jag skall ha florist, gå till frissan, fixa naglarna professionellt och ha något annat än fisk och skaldjur.

Nu är i allafall detta bröllop över och Khanh försöker vänja sig vi att ha ring på sig.