Livet, vitt och brett

När vi vaknade i morse låg det snö på marken. Efter en sovmorgon, frukost och massor av kläder så gick jag och Lee ut för att åka pulka. Eller det var i allafall min intention. Lee var som vanligt med på noterna i 10 minuter sedan började han gråta och vill inte sluta. Till slut lät jag honom ligga på marken och han skrek och skrek...och skrek. Det var bara att plocka upp honom och gå hem igen. Innan han började gråta hade vi åkt pulka i backen 1 gång. Han såg lekparken från kullen och ville gå dit, men inte gå själv, jag skulle bära honom. Väl vid lekparken vet han inte vad han vill. han vill inte gunga och när jag frågar om han vill åka rutschkana så nickar han. Upp med honom i rutschkanan var på han lägger sig bakåt och gråter. Jag lyfter ned honom och börjar gå hem, mer gråt och skrik. Det var då han fick ligga på marken. Jag vägrar att gå ut med honom mer. Det är samma resultat varje gång. Lek en liten stund som alltid resulterar i gråt och skrik på marken och ingen rim och fason på vad som utlöste det.

Nu är vi i allafall inne. Jag har ledigt från jobbet i tre dagar och planerar inte att göra mycket alls.

Jag och mamma var på Hem och Hobby häromdagen. Jag ville kika lite på julsakerna men de hade inte fått in så mycket. Men jag köpte en svart keramikstake med tomtar i botten. Den har vi redan eldat i. Jag längtar till advent och jul, eller kanske det bara är pyntet och myset som jag saknar.Julen är ju över på 1 dag.

Har just haft telefonrond med läkaren. Det är alltid mycket efterarbete. Medicinlistor skall uppdateras, dosetter omfördelas, patienter informeras och sedan allt detta dokumenterandet. Jag kommer i mål varje dag med min kalender men det är precis. Jag är Patientansvarig sjuksköterska för 32 patienter och vissa dagar är det mer och vissa mindre. Vissa perioder är någon döende och kräver mer tillsyn och skötsel andra perioder är det mycket med anhöriga, eller patienter med besvärliga symtom. Men jag gillar mitt arbete. Det kräver eftertanke och bedömningar. Just nu är jag placerad en längre tid på samma boende och då kan man se resultat av sitt arbete. Sår som faktiskt läker, patienter som svarar på behandlingar och patienter som faktiskt mår bättre.
Kanske att man känner sig lite ensam då kollegorna sitter på ett kontor längre bort och det blir aldrig tid att man går dit och hälsar på.