Livet, vitt och brett

Det har snöat i fler dagar här och det har varit under minus tio. Så all den snön som smälte bort för några veckor sedan är ersatt med ny. Det har varit för kallt att gå ut och gå och jag börjar snart klättra på väggarna. En skön promenad varje dag tycker jag är trevligt och Lee får lite frisk luft. Just nu har vi hamnat i en slags rutin av att var anna dag går jag upp med Lee och var anna dag går Khanh upp med honom. Frukost sedan vila runt tolv. Lek, lunch vila igen runt 16.30, middag, lek kvällsmat och sedan ligger vi och mysar i söngen tills Lee somnar för natten. Då spelar jag och Khanh WOW, datorspel, till 12 halv ett, sedan är det dags att sova igen. Dag in och dag ut. Ibland städar jag lite, det är ett skönt avbrott på rutinen. Nåja, det är skönt att rå om båda mina pojkar.

Jag ser fram emot att flytta till Sverige nu. Jag vill börja jobba och skaffa lite pengar. Hemsjukvården i Hjo har kontaktat mig och undrar om jag vill sommarjobba som sjuksköterska där. Jag vet inte vad jag skall svara ännu. Mitt mål är ett fast arbete, men hittar jag inget så är vikariatet andra valet.
Jag har hittils sökt två jobb. Ett i Jönköping som sjuksköterska på vårdcentral och ett i Skövde som sjuksköterska på ett korttidsboende. Svarstiden går ut i februari och i mars så jag vet inget om dem ännu.

Mamma ringde mig klockan 7 i går morse för att tala om att jag fått ett brev från migrationsverket där det står att Khanh blivit beviljad permanent uppehållstillstånd i Sverige. Khanh hade också fått ett e-mail där embassaden i Ottowa ber honom sända över passet för insättning av pappret av uppehållstillståndet i passet. Vi har inte sänt in detta ännu, men jag får väl gå ned och göra det, bara vädret blir lite varmare.

Vi har bestämt oss för att flytta till Sverige i Mars. Jag och Lee kommer antagligen hem först, då Khanh inte vet när huset kommer att sälja. Jag har ställt Lee i dagiskö och letar för fullt efter ett arbete. Om någon har ett tips så mot tas det gärna. Om jag inte hittar något så sommarjobbar jag på kommunen inom hemsjukvården till i höst.
Jag har städat ur våra garderober och slängt ut och sorterat kläder, saker och böcker. Jag sa till Khanh att jag ogärna vill åka fram och tillbaka över Atlanten för att få hem saker som jag vill ha, så vi kommer antagligen skicka ett paket med posten. Det skall städas och slängas saker nere i källaren men det är ett senare äventyr. Möblerna har vi planerat att skänka det som inte är så mycket att ha, men om vi i framtiden flyttar tillbaka så finns det möbler som vi faktiskt skulle vilja ha igen så de möblerna flyttar vi nog till Khanhs syster i Vancover. Hon har en hel undervåning som inte är inredd.

Just nu väntar vi bara på att Khanhs pass skall komma tillbaka. Hans hade gått ut och han fick ansöka om ett nytt. Det tar 3-4 veckor innan det är klart och julhelgerna förlängde väntan ytterligare. När det kommer skall vi faxa det till migrationsverket för att få till hans uppehållstillstånd i svergie.

Jag ser fram emot att skapa ett hem i Sverige. Sedan är det problemet att hitta ett arbete till Khanh. Men först får han vara hemma med Lee och vara pappaledig.

Jag har förstått att det är väldigt kallt i Sverige också. Vi har snö och -20 med. Fast de sista dagarna har det varit plusgrader och snön börjar så sakteliga att smälta bort...skönt. Jag känner mig isolerad när jag inte kan gå ut. Vi har pratat om att ta med Lee ut för att leka i snön, men det har varit alldeles för kallt. Men så när graderna blev plus åke vi till Walmart för att köpa en pulka. Sedan paltade vi på Lee overall, vantar och mössa för att leka i snön.


Lee bekantar sig med pulkan. Detta är också hörnan där han har sina leksaker. I vänster hörn syns traktorn han fick av farmor och farfar i julklapp. Khanh håller på att packa upp en musikleksak som spelar en melodi på piano sedan kan man lägga till fler instrument genom att trycka på fler knappar så spelar de med i harmonier.



Först drog mamma i snön utanför radhuset.



sedan drog pappa, dock på gången där snön inte var så djup, för pappa har inga kängor och då läcker det snö in under byxbenen.
Lee uppskattade pulkafärden tills Khanh välte pulkan över en snöhög och Lee hamnade med ansiktet i det kalla. Lite tårar senare och lite avtorkning så gick vi in.
Jag var ute med Lee med pulkan lite till idag. Vi gick bort till en backe och åkte lite, ingen vurpa. Men det verkar som om Lee är ganska neutralt inställd till pulkaåkning, inte särskillt brottom att komma i och protesterar inte mycket när vi tar ur honom.

Vår son går från vetskap till vetskap. Han är väl långt ifrån att börja gå, men han går utmed saker och har börjat klättra på saker. Han kan bygga med klossar, 5 klossar högt, och han vill att vi applåderar honom varje gång han lyckas få klossarna att stanna staplade. Han plockar upp saker på bord och hyllor och släpper ned saker i lådor. Inleder tittut leken och älskar att bli jagad. Säger mamma, pappa, issen, nam-nam, hej, hej då, bye bye och massa annat som jag inte vet vad det betyder.
Gillar att bläddra i böcker och pekar ut katter som han hittar i sina hårda anpassade babyböcker.


Lee har klättrat i leksakskorgen och sitter och läser en bok.

Mat är ett annant intresse han har. Han äter mer än mig till frukost och till lunch verkar det aldrig vara stopp i magen. han äter joghurt, gröt, barnmat, frukt och bröd- dock inte allt till frukost. Bröd är en riktig favorit. Om inget annat går ned så fungerar alltid en skiva bröd med smör. Ibland bara blåvägrar han att äta, då får vi prova med olika alternativ till han faktiskt börjar äta av det...eller bröd, bröd fungerar alltid. Han vill smaka på allt vi äter, ibland går det bra i bland inte. Även om han precis ätit så verkar det alltid finnas lite utrymme kvar att fylla i magen.


Lee och pappa äter tillsammans


Lee äter joghurt

Jag tänkte att om bröd är en favorit så kan jag utnyttja det genom att baka muffins och stoppa i vad jag tycker att han skall äta. Det blev tre olika smaker. Morotsmuffins, blåbärsmuffins och blandade grönsaksmuffins. Dessutom reducerade jag sockret rejält, la rågsikt och fibrer. Han har visat tendenser att bli lite överaktiv när sockerinnehållet blir för högt.  Muffinsarna går ned, så nu finns det alltid ett mellanmål som går ned.


Lee hjälper till att slicka skeden vid muffinsbaket.

Jag var väldigt husmoderlig och tillverkade barnmat häromdagen. Jag köpte grönsaker, skalade, skar i bitar och ångkokade allt.




Sedan pureade jag allt i olika kombinationer och frös sedan allt i kakor och la i plastpåsar. På så sätt har jag nu Färdig barnmat. nog för att den får blandas upp med annan mat, den innehåller bara grönsaker. Men jag har även funnit annvändning av maten i vår matlagning. det är perfekt att lägga i en klump med grönsaker i vår mat för att få upp vitamininnehållet. Kände mig nästan äckligt präktig efter denna bedrift. *Skratt*

Tja, Lees och min plötsliga avresa till Kanada var kanske inte jätte planerad, planerad typ 4 dagar innan den skedde. Jag var helt övertygad om att vi skulle fira i Sverige, såg fram emot julmat, släkt och kalle anka. Att fira Lees första jul utan sin pappa var dock något som inte kändes bra. Vilket Khanh säkert också tyckte. Så det blev en snabb avresa över Atlanten, med i alla fall några julklappar i bagaget från släkten. Lee skötte sig någorlunda. Vi var båda väldigt förkylda och min röst försvann någonstans över Grönland och sedan hade jag en riktigt rökig och djup röst hela julen. Lee var gnällig, klängig och uttråkad på planet, och det blev många vändor fram och tillbaka i gången.
Väl på flygplatsen så hade Khanh missförstått vår ankomst så Lee och jag fick vänta lite innan han dök upp. Det var inte självklart för Lee vem Khanh var när de sågs på flygplatsen. Det var inte förren vi var hemma i vardagsrummet som det började gå upp för Lee att Khanh var någon han träffat förut. Men sedan dess följer Lee Khanh i hasorna vart han än går och gråter om han lämnar rummet.

Det var städat och väldigt rent i huset när jag och Lee kom. Det var inte förren jag upptäckte att någon städat uppe på frysen och torkat upp schampo som spilts i badrumsskåpet som jag började misstänka att det inte var Khanhs förtjänst att huset var rent. Det visade sig att det var en tjejkompis som städat som en tjänst som hon var skylldig Khanh i ett spel. Nåväl, denna tjejkompis har Khanh hjälpt väldigt mycket både i och utanför spelet, så det var väl på tiden att hon hjälpte honom igen.

Det blev till att pynta och hänga upp saker i granen som plockades upp från källaren någon dag innan jul. Khanhs familj kom i omgångar. De första kom den 24 december, på eftermiddagen. Syster och broder. Jag och Lee var hemma och plockade iordning, städade och slog in de sista julklapparna. Khanh var och hämta dem på flygplatsen. Lee hade väldigt svårt att somna den kvällen så när farmor och farfar, Khanhs kusin Diana och moster dök upp närmare 12 den kvällen så var han vaken. Han fick redan då en traktor med släp där man kunde trycka ned både bonden och djuren på flaket så spelades sånger och olika djurljud. Han sjunger med i "ia-ia-åå" delen av herr olssons bonnagård nu. Dagen efter, den 25 december, som är den dagen vi firar i Kanada så var det julklappsöppning på morgonen. Alla kommer i pyjamas, och gympakläder, pratar lite och sedan öppnas paketen. Lee fick inte så överväldigande mycket presenter som jag var rädd för att han skulle få. Mest kläder, som var välbehövligt.


Lee kollar in julklapparna, pappa och farbror Jason tittar på.


Lee öppnar presenter med Pappa. Ett besticksett som mamma och moster Erika köpt.


Khanhs kusin Diana, hade fått julklappar från kunder på Khanh föräldrars mack. Lee fick lov att hjälpa till, men i slutet öppnade Diana alla presenterna själv.

Khanhs mamma hade gjort Kyckling Curry till mig. Mycket vänligt av henne eftersom de själva åt Bombawei, en starkt kryddad soppa med nudlar, stark nog att jag inte kan äta den. Det serverades också jätteräkor, biff med vattenkrasse och kinesisk broccoli. Revbensspjäll, kyckling och mer nudelsoppa var annat vi åt.
På lördagen började mellandagsrean här i ´Calgary och vi åkte ut till ett stort köpcenter, köpte inget speciellt, väntade mest på alla andra. på söndagen åkte Föräldrarna hem med båda Khanhs bröder. På måndagmorgon reste systern tillbaka med flygplan till Vancover.
Vår jul var OK. Nog saknade jag julmaten och familjen, men Khanhs familj är ju också viktig och har rätt att träffa Lee och oss med. Var inte nöjd med de julklappar jag fick, kändes mest som sista minuten klappar gjorda från Khanhs familjs sida. Nästa gång skall jag be dem att köpa mer till Lee och inte köpa något till mig alls. Eller också kan man planera lite bättre och tala om att man kommer lite tidigare än 5 dagar innan jul.