Livet, vitt och brett

Själv trodde jag att det skulle bli svårt att bli av med katten och jag såg med oro på att få lämna bort henne till ett katthem där man inte vet hennes öde, och kanske till och med blir avlivad om ingen vill ha henne. Vår katt är inte den mest sällskapliga. Vill inte ligga i knät, vill inte bli klappad eller uppplockad. Trivs bäst med att bara få vara och få leka när hon känner för det. Hon har väl klöst oss några gånger, men leker annars alltid med klorna inne. En annan historia är det med främmlingar. Hon morrar, fräser, klöser och hon går under namnet "The cat from Hell" bland Khans kompisar.
Otroligt nog fann vi en dam som var villig att ta henne. En bekant till Khanhs ena kompis. Hon hade en bror i British Colombia som letade efter en katt att ha på sin gård. Nu är inte Maja, katten, någon utekatt, men vi förklarade läget- att hon inte är den typiska knäkatten, att hon har lite sociala problem, men att hon kanske kunde bättra sig efter en vecka eller två. Damen accepterade och kom sedan och hämtade katten tillsammans med klöspelare, kattmat, kattsand, en stor hög med leksaksmöss och kattgodis.
Visst är det tomt efter katten, men ganska skönt att det problemet är avklarat nu. Jag hoppas katten får det bra efter chocken att bli flyttad från det enda stället hon varit på hela sitt liv. Lycka till Maja!

Vi har hittils haft cirka 10 visningar på huset, plus att grannen knackade på dörren härom kvällen och förklarade att hon också är intresserad. Vi har inte hört något från någon ännu, och fortsätter att visa huset. Det har blivit lite rutin att städa huset nu. vI Försöker hålla huset någorlunda städat emellan så blir det inte så mycket när det väl gäller. Och mattan är verkligen superren, så många gånger som Khanh dammsuger. Vi börjar få slut på saker att göra när vi lämnar huset en timme, ibland två gånger per dag. Vi har fikat, lekt med Lee i snön, hälsat på kompisar, tagit promenad samt även suttit utanför och väntat- utom synhåll.
 
Jag har torkat väggar, lister, dörrar och fönster i båda gästrummen nu, i vårt sovrum och i trapphallen. Tänkte börja i köket nu- de delarna som inte direkt innefattar matlagningsdelen. Det är cirka tre veckor tills jag och Lee åker hem nu och jag vill ha städat innan jag åker. Jag litar inte riktigt på Khanhs version av att flttstäda. Han får ta sista städet, damsuga av, torka bort väldigt synliga fläckar osv. Bakom kylen och spisen blir väl nästa projekt.

Det var varmt och trevligt några dagar. Lee och jag har tagit promenader runt centrat. Solen har skinit och solen har varit varm. Men nu är det slut med det. Mera snö har fallit och det är kallt ute igen.

Vi har ute vårt hus på försäljning nu. Vi har haft 3 visningar sedan förra torsdagen och ytterligare en nu i eftermiddag. De ringde 9.30 i morse och sa att det var en visning 10.30. Jag som hade sovmorgon fick snällt slänga mig ur sängen och idiotstäda. damsuga, plocka leksaker, diskamaskin, diskbänk, sopa golv och mitt i allt ihop skall Lee ha mat, kläs och underhållas. Han fick sitta i sin stol med ett äpple medan jag och khanh snodde runt för att få stället klart.

Jag har börjat flyttstäda lite här och där. Igår torkade jag väggar och lister i ett av gästrummen. Damsög runt listerna i rummet samt i hallen. Trapphallen och trappan torkade jag lister och väggar för ett tag sedan. Entren torkades också av igår samt ytterdörren. Har putsat lite fönster, i allafall de som är störst och bör se rena ut. Tänkte spara kök och badrum till sist. det är svårt att inte skräpa ned när de rummen använda hela tiden. Hade tänkt att få klart övervåningen i allafall, så här näst är det gästrum nr 2 och vårt sovrum på tur.

I måndags var det äntligen dags att ta kontakt med en mäklare. Khanh hade haft kontakt med en förra veckan men valde tillslut en annan som han träffat tidigare. Mäklaren var här i måndags, prata lite och kika på huset. Vi fick i uppdrag att städa lite, då han skulle komma tillbaka på onsdag för att ta bilder och sedan lägga ut huset på torsdag. Oj, vad bröte man har. Jag har slängt en massa, plockat ned ännu mer och massor har åkt ned i källaren. Mäklaren var här i förmiddags och tyckte att nu såg det städat och fräscht ut. Jag bad honom att inte öppna några garderober, det finns risk att saker faller ut. Får återkomma med uppdatering på husförsäljning och länk till sidan där huset ligger ute.

Lee har upptäckt att man kan klättra på saker. Nog för att han skall lära sig saker som att klättra, men när man knappt är 1 år och klättrar upp på pappas högtalare, så blir mamma väldigt rädd för att man skall ramla ned.



Han är också väldigt nyfiken och hjälper gärna pappa med de elektroniska sakerna.



Lee har stått stadigt väldigt länge och förra veckan tog han sina första steg mellan resesängen och soffan. Nu går han upp mot 7-8 steg innan han dimper ned på rumpan och fortsätter med att krypa. Han tycker fortfarande inte att det är något speciellt, men vi märker att han försöker mer och mer.

Allt var städat och klart på fredag kväll. Khanhs mor, far, moster, kusin och bror kom vid 8-tiden på lördagsmorgonen efter att ha kört hela natten från Saskatoon- 6 timmar. Jag satte ihop tårtan på morgonen efter att jag gått upp.
Khanhs mamma åkte sedan iväg till frissan och vi plockade upp henne där för att sedan äta lunch på en vietnamesisk resturang. Vietnamesisk nudelsoppa för hela familjen, utom för mig som inte gillar soppan.
Sedan skulle svärmor och svärfar iväg och handla matvaror och sedan vidare för att handla mer saker. Jag och Khan var tvugna att åka hem, främmaten kom vid 17.00 och klockan var redan 16.00 och vi hade inte satt upp ballonger ännu. Men allt ordnade sig. Khanhs mamma lagade mat, och alla gäster tog för sig.



Jag fick paket och Lee fick pengar. Lika bra, för vi måste kunna ta med sakerna över till Sverige.
Några av gästerna var tvugna att gå innan tårtan serverades, men det gjorde inget. Det var de mest stökigaste barnen som gick först. Vi hade bjudit in Khanhs systers kompisar och deras barn.



Jag försökte sätta på Lee en partyhatt inför tårtskärningen. Tyvärr råkade jag göra honom illa med gummibandet och sedan gick det bara inte att ta på honom hatten. Varje gång vi försökte började han gråta hysteriskt och sedan räckte det med att vi höll upp den för att han skulle börja gråta.
Vi fick ta kort utan hatt, även om Farbror Jason försöker hålla upp den ibakgrunden.



Det står Lee på tårtan, men det var min tårta med. Men det var lättare att klippa ut Lee än Jenny.
Lee fick den blå dräckten av Khanhs moster för ett år sedan. Den var lagom nu så jag tänkte att det var lika bra att klä honom i den. Farmor skrattade när hon såg kläderna och kallade honom för Kinapojken, uppenbarligen är det inte en vietnamesisk utstyrsel.



Tyvärr gick inte besöket av farmor och farfar så bra denna gången heller. Lee vägrade att sitta i någon av deras knä och började gråta så fort de lyfte upp honom. Jag tycker att de inte försöker göra sig bekanta med honom tillräckligt, som att försöka leka med honom, busa med honom, eller försöka jaga honom på skoj. Khanhs moster gick bra liksom hans bror. Farmor och farfar träffar honom alldeles för lite och väl här så vet inte Lee vem de är.

Lee fyller den 12 februari och jag den 5 februari. Khanh säger att vi nu för evigt måste fira våra födelsedagar på samma dag. Praktiskt tänkt men vi får se.
Khanhs mamma och pappa kude inte komma upp den helgen som Lee fyllde så vi bestände att vi firar honom en helg innan han egentligen fyller. Jag hade bestämt mig för att baka tårtan själv. Jag tog med mig ett marzipanlock förra våren, köpt på Ica i sverige, och tänkte att nu kan jag äntligen använda det. Så jag baka tårtbotten, snoddasrutor och chokladbollar innan helgen.
Khanh tog en tupplur medan jag drog igång baket så Lee fick sitta i sin stol och titta på.



Allt blev lyckat. Marzipan locket var lite torrt och sprack här och var, men smaken var det inget fel på.
och vad är bakning om man inte får slicka slickepotten efteåt?

Den 5 februari fyllde jag år. Tack alla som ringde och skickade grattis e-mail. Dagen började bra. Jag fick frukost på sängen med tulpaner och en tidning om pärlor. Fler paket får vänta. Khanh gick upp tidigt med Lee och de åkte iväg till affären vid 10 på morgonen för att inhandla blommor och tidning. Jag har planerat att gå ut och fika med Khanh och Divya, en tjejkompis till Khanh, på ett kaffe där de serverar afternoontea. Sedan firar jag mer i sverige, med familj och vänner.

...nu har vi sänt iväg Khanhs pass till Ottowa, och nu får vi vänta på returen och inresetillstånd.
Det är varmt och solsken ute igen, snön smälter igen. Det var -20 häromdagen, nu +2. Dagsför en promenad igen tror jag.

Lee står själv, men han vågar inte ta några steg. Han ställer sig faktiskt upp själv utan att hålla i något, men sätter sig igen och börjar krypa, om han skall någonstans. Uppenbarligen går det snabbare att krypa än att gå, enligt honom. Han gör ansatts till att säga ord och upprepar om man sager orden till honom. Annars pratar han väldigt mycket, babblar, gör gester, pekar på saker och vänder sig sedan till oss för att få ett svar, eller medhåll. jag är inte riktigt säker. Han har börjat bli kräsen med maten också. Vissa saker som bröd, riskakor, gröt och mjölk går alltid ned. Andra saker skall han först smaka på 3 gånger sedan vill han inte ha mer.

Khanh har kontaktat en mäklare för att sälja huset. Han skall lägga ut huset för försäljning i Mars, men enligt mäklaren finns det redan intresserade folk, så vi får se.
Vi försöker bli av med katten också. Kanske att det finns en kompis till en av Khanhs kompisar som är villig att ta henne.

Nästa fredag fyller jag år, lee fyller den 12. Khanh föräldrar kommer den 5 för att gratullera. Vi har bjudit in lite fler gäster till lördagen för barnkalas. Har inte riktigt fått svar från alla ännu. Men jag hoppas att det kommer några ialla fall.